Kärleken finns bara i mig
Det var en gång en ung tjej, full av hopp och tro på kärleken. För henne var allt gult, blått, rosa, och lila-färgat, hela världen bestod av glada smileys och glass och höga rosa moln av sockervadd. Hon väntade ivrigt på han som skulle komma och dela hennes värld med henne. Hon såg honom överallt, han fanns i molnen, i löven, i pölarna på marken, i bäcken i gräset, i ögonen på andra, i spegeln, i drömmarna... Men tyvärr inte i verkligheten.
En dag träffade hon honom. Han bodde långt bort. I ett annat land. I en annan världsdel. Med sex timmars tidsskillnad reste dem varje dag bak och fram i tiden, pratade om frukost och middagar och dagsplaner och gårkvällens upplevelser, om saknaden och lusten som växte och växte. Det var spännande. Det var pirrigt. Hon längtade och hon älskade denna längtan. Hon var kär i den. I längtan. http://www.xn--krleken-5wa.com/. Varje morgon öppnade hon ögonen och mindes. Mindes honom och deras senaste konversation, deras senaste minne. Hon log. Hon log också när hon la sig till sängs om kvällen. Han var den sista tanken i hennes huvud innan allt stängdes av och blev mörkt. Och så fortsatte det, dag efter dag. Det gjorde ingenting att förhållandet bestod av sms, samtal, chattande på alla möjliga hemsidor och länkar man skulle kunna tänka sig, allt för att hålla variationen i gång. Hon och han och utrymmet emellan dem som fylldes av oändliga vågor av skratt, gråt, pirr, och längtan. Hela världen handlade om dem, varenda sång var deras, varenda land, stad och by var deras att upptäcka - ingenting var omöjligt, allt var nåbart i detta land bland rosa sockervaddsmoln. Det spelade ingen roll hur mycket än hennes vänner och familj försökte banka in verklighetens bild i henne, hon var hypnotiserad och försvunnen, för att aldrig återvända.
När det väl bröt ihop med honom, helt enkelt för att det kom fram att bara hon och ingen annan förstår hennes värld. Först var det vännerna och familjen som emotsatte sig iden och sedan blev det också han. Det visade sig att han bara var mänsklig, han hade fallit för den klassiska typen av förälskelse som går över liksom en feber svalnar... Det dröjde inte länge innan hon förstod att hon var ensam och skulle förbli det för all evighet...
