Kärlek gör ont
Det här med kärleken är riktigt knepigt. Jag har träffat en kille ett tag. Vi slutade dejta. vi slutade prata. Vi tog upp kontakten igen. Min kärlek växte igen. Den där pirriga spänningen kom tillbaka. Jag var kär igen. Han var.. någonting? Jag älskade med hella mitt hjärta, min själ, min kropp. Han älskade inte. Han bara var där för stunden och gick med på whatever. Han var whatever. Hade jag försvunnit en dag hade han inte märkt någonting. Han hade bara ersatt mig med någon annan, det var vad svensk kärlek och sommar betydde för honom. För honom är sex kärlek är det för mig. Men det visste inte jag. Det visste inte han. Han vet fortfarande inte. Han bryr sig inte. Han vet bara vad han fick och vad han ville ha. Vad jag trodde och tyckte och kände och ville har han aldrig tänkt på. Han har inte känt samma smärta som jag. Det är vad min kärlek fick genomlida.
